Den politiskt korrekta pälsen

Nu är det åter så småningom dags för att plocka fram de allra varmaste plagg vi har, kanske blir det pälsen? När man tar päls på tal brukar det bli livat i holken. Många har starka reaktioner för och emot. Jag har en känsla av att inga går oberörda ur pälsdebatterna men det verkar som om inga tankeutbyte över huvud taget sker och alla går ur debatten stärkta i sina egna åsikter.

Söt HPI mössa. Bild från http://www.sidandsally.com

Det allra viktigaste är kanske ändå att man tar ställning och tänker på vilka effekter de egna konsumtionsmönstren har och att man har tillgång till fakta då man tar ställning.

Under senare år tycker jag att det igen har blivit vanligare med päls och pälsdetaljer av äkta päls i kläderna. För tio, tjugo år sedan var det bra marknadsföring att skriva "Fake fur" på etiketter till plagg, nu såg jag ifjol med stor text i skyltfönster "Äkta päls!". Päls har igen blivit politiskt korrekt.

Det är en fråga om vilken roll djuren spelar i människans värld. Det är en filosofisk fråga, för vissa en religiös fråga. Det är något som var och en personligen tar ställning till med landets lagstiftning som yttre ramar eller oftast lagstiftningen i det land i vilket pälsen produceras.

I de nordiska länderna har vi en syn på djurhållning som skiljer sig kraftigt från många andra delar av världen. Det är omöjligt att säga att nordens djuruppfödare förhåller sig likgiltiga till djurens välmående, men effektivitet, kött och pälskvalitet samt naturligtvis ekonomi ger ramar för djurhållningen som inte är till djurens fördel. Sveriges Pälsdjursuppfödare Riksförbund har gett ut en publikation som tar upp ansvar och etik i uppfödningen för den som är intresserad. I  Finland är det Finlands pälsdjursuppfödares Förbund som är Finlands pälsdjursuppfödares intresseorganisation som kan informera konsumenter om djurens förhållanden. Faktum kvarstår att det inte står Made in some of the Nordic Countries i de flesta av våra kläder.

Pälsdjursuppfödarna ger sin sida av verksamheten och djurrättsorganisationerna en annan. Här länkar jag till Fur Free Alliance som också listar återförsäljare som avstår från pälsen. Jag länkar inte till obehagliga bilder om det är någon som inte vill klicka av den orsaken.

Bild på söta minkar från SPR.nu

Jag läste i fjol åsikter på nätet om pälsens överlägsna förmåga att hålla värmen uppe och att det är nödvändigt på vintern i de norra delarna av Norden. Hmmm, när man ser bergsbestigare och polarfarare tycker jag nog mig se att de håller sig till mer moderna tekniska material i plaggen. Jag vågar påstå att just de här pälsförsvararna var inne på självförräderi.

Päls var för mig ett viktigt ämne då jag var yngre. Flera av mina starka åsikter har med tiden suddats i kanterna och nyanserats av livserfarenhet men för mig kvarstår de tankar jag har haft kring pälsen. Pälsen av djur som föds upp i syfte att just bli päls undviker jag. Lika naturligt som jag tycker det är onödigt med djurförsök för kosmetika. Så har det alltid varit för mig. Jag drar min gräns där, mitt emellan mellan läder och päls. P.g.a. det har jag avstått från flera vackra vinterplagg.

Kläder som berör

Många Odd Molly bloggar har noterat artikeln i Sydsvenskan och jag tänkte att också ge min syn på artikeln. Det här skulle ha varit en kommentar till bloggaren Frösötös men den blev så långa tankar att jag lägger det i min halvslumrande blogg. Artikeln läste jag hos bloggaren Bina.

Personligen tyckte jag att skribenten förhåller sig neutral till ämnet och närmast presenterar attityder till Odd Molly som märke och kläder, attityder som också har förvånat henne. Hon skriver ju att de hon känner som bär märket inte är annorlunda än andra eller tillhör någon speciell grupp, det de har gemensamt är att de tycker att kläderna är vackra. Själv kanske jag inte kan klassa mig som helt neutral eftersom jag tycker väldigt bra om Odd Molly, men inte helt kravlöst. t.ex. har jag inte något från senaste säsongen och tror inte att det blir något på rea heller eftersom där inte nu finns något som ger mig habegär och som jag egentligen behöver.

Men visst stöter man på de fördomar som presenteras i artikeln och jag kan också vara ängslig över vad för omedvetna signaler jag sänder ut när jag bär dessa kläder. Livsbejakande ser jag att Odd Molly kläderna är och jag bekymrar mig också lite för de som har starka motreaktioner mot märket, man undrar varför reagera så starkt mot något? Det finns betydligt dyrare kläder och kläder i samma prisklass som jag personligen tycker signalerar överklass mer än Odd Molly. Nog finns det kläder jag aldrig skulle bära just för vad de signalerar(* men inte känner jag starkt mot dem ändå. Men det är kanske just det att Odd Molly är så lätta att känna igen jämfört med andra dyra märken så att det blir mer som att gå med prislappen synlig. Men det är ju också LV väskorna, vilka reaktioner väcker de?

Att modeindustrin fnyser åt ett märke som inte är så trendkänsligt men ändå klarat sig bra förstår jag däremot, hela branschen bygger ju på att det skall komma nytt som får det gamla att te sig hopplöst omodernt och konsumtionsfesten skall rulla på. Odd Molly vill ju också självklart sälja men där finns också den starka andrahandsmarknaden som är lättmanövrerad jämfört med andra märken. Varje plagg har en nummer och ett produktnamn som gör ett plagg lätt att söka upp tack vare en hängiven kundkrets som har en närmast nitisk kontroll på kollektionerna. För mig betyder det här väldigt mycke, de ekologiska fotspåren blir så mycket mindre.

*) Canada Goose har pälsen i ytterplaggen. För mig signalerar det att man gärna lägger pengar på något dyrt men inte bryr sig ett dugg om de etiska kostnaderna för plagget. Men inte fnyser jag åt dem som bär plagget eller drar några längre gående slutsatser om moralen hos den som bär plagget. Det jag gör är att konstaterar tyst för mig själv vad ledsamt det är.

Taga vad man haver

Jag började den här bloggen när jag konstaterade att jag har så det räcker med kläder i min garderob. Den stora utmaningen är inte att hitta nya plagg utan istället att se vad jag har därinne och hur jag kan använda dem. Enklast för mig var att känna efter vilken stil jag just nu känner för och köra på det.

Från det spann jag vidare på vilka färger jag vill använda. För mig är det nu blått, vitt, brunt och beige med lite röda detaljer som gäller en tid framöver. Det är färger jag har i min garderob och som jag trivs i. De kräver egentligen inga nyinköp alls.

 Däremot vill jag inte beröva mig själv njutningen av att titta på kläder på webben och i butiken kanske förälska mig i något plagg. Däremot kommer jag att tänka mig noga för om jag verkligen vill komplettera min garderob med just det plagget.




Någonstans har jag någon gång läst ett  klokt test man kan göra före man köper ett plagg. Man skall fråga sig själv om man kunde tänka sig att genast klä sig i plagget. Om man svarar ja på den frågan är det troligen ett plagg som inte kommer att bli en garderobsvärmare.

Jag lägger ännu en fråga till om jag har svarat ja på den första: har jag något liknade i garderoben? Blir det ja på den frågan blir det nej för köpet...

Klädkonsumtion

Jag läste just ett tänkvärt inlägg i en blogg jag gärna läser. Det handlar om att tappa bort och återfinna sin egen stil. Det är lätt att bli en samlare av vackra kläder om man har ett intresse för kläder och det är väl på ett plan helt i sin ordning om målet med klädkonsumtionen är en samling av vackra kläder.

Min målsättning med garderoben är helt klart att jag vill ha en uppsättning vackra och bekväma plagg som jag känner mig bekväm i. Allra helst skall de vara av god kvalitet, stilmässigt långlivade och så hållbara att jag  kan slita på dem i många säsonger. Jag vill att plaggen skall bli så kära att jag den dag då de är så nötta, noppiga och malätna att jag inte längre kan bära dem sörjer avskedet för att de bär på så många fina minnen. Jag vill att de skall kännas som det där ena paret perfekta jeans som jag i tonåren fönade efter tvätt så att jag så fort som möjligt kunde hoppa i dem igen. Hur många av dina plagg har varit så älskvärda under de senaste åren?

Klassiskt vackert

...eller kanske en klassikt vacker cardigan från Odd Molly. I denna färgsättningen känns den rätt i min marina stil och den är definitivt kvinnlig med kråset/frillsen på bröstet. Modellen är ett ständigt återkommande inslag i Odd Mollys kollektioner.

Bild:  http://oddmolly.com . På bilden tenfold knit jacket i färgen mid indigo.

Klassiskt vackert

En ljus klassiskt feminin prisvärd cardigan från Lindex. Knytbandet i midjan är ett plus som ger den avskalade modellen något lite extra.

Bild: Lindex

Accessoarer till MIN höststil

Den här väskan matchar sandalerna i färg och stil. Mjuka, runda, kvinnliga former och levande och jordnära nyansvariationer i materialet.

Bild från http://www.caiaofsweden.com, Caisa Nigerian

Axelremmen på väskan är flätad, såsom flätorna i axelbandet på min mörkblåa axelbandsklänning. Det är just sådana små matchande detaljer jag vill ha i MIN stil.